spricka i skålen...

et var en gång en gammal kinesisk kvinna som hade två stora skålar hängande i ändarna på en stång som hon bar över sina axlar.

En av skålarna hade en spricka, medan den andra var fläckfri och alltid innehöll en full portion vatten. Men i slutet av den långa promenaden från floden till den gamla kvinnans hus var den andra skålen alltid bara halvfull.

I två år hände detta varje dag: den gamla kvinnan tog alltid hem endast en och en halv skål med vatten. Den oklanderliga skålen var naturligtvis mycket stolt över sin prestation, men den stackars skålen med sprickan skämdes över sin brist och var ledsen över att hon bara kunde göra hälften av vad hon hade blivit gjord för att göra.

Efter två år, som för henne kändes som ett oändligt misslyckande, sade skålen till den gamla kvinnan: "Jag skäms så mycket över min spricka, från vilken vatten alltid rinner hela vägen till ditt hus.

Den gamla kvinnan log. Har du lagt märke till att blommorna blommar på din sida av stigen, men inte på den andra skålens sida?

Jag sådde blomfrön på din sida av stigen eftersom jag var medveten om ditt misstag. Nu vattnar du dem varje dag när vi går hem. I två år kunde jag plocka dessa vackra blommor och dekorera bordet med dem. Om du inte var exakt den du är skulle denna skönhet inte existera och pryda vårt hem.

Vi har alla våra egna unika egenheter och brister, men det är egenheterna och sprången som gör våra liv så intressanta och värdefulla. Man ska bara ta varje person som den är och se det goda i den.