Kristendom och återfödelse.
allo kära ni,
i ett kristet forum ställde jag frågan hur kristna tänker om återfödelse. Jag fick ett svar från TamLin som jag tycker är väl värt att läsa .... Jag frågade och får lägga in detta svar här - njut!
Kärlek,
brah
Hej brahbata!
Kyrkans kristendom förkastar numera, åtminstone officiellt, läran och verkligheten om den så kallade reinkarnationen.
Många kristna utanför kyrkorna ser den dock som en väsentlig del av den kristna läran.
Enligt min övertygelse som fri, obunden Kristi efterföljare, unikt knuten till Kristus, anser jag att den är sann, i alla fall högst sannolik, logisk, välvillig och rättvis.
I början av kristendomen var reinkarnationen en av "pelarna" i hela trosbyggnaden.
Utan den skulle kristendomen ha saknat (och har faktiskt saknat) all logik.
För hur skulle en välvillig Gud kunna ge en man gyllene skedar och en annan människa endast hungertyg i sitt påstått enda (!!) liv på jorden?
Tidiga kyrkofyrstar och teologer som Origenes, Basilides eller den helige Gregorius lärde naturligtvis om själens återförkroppsligande.
Officiellt efter konciliet i Nicéa (det första stora konciliet i kyrkohistorien) år 325 - men, som man kan anta, även före det - började man medvetet ändra eller till och med utplåna impopulära eller missförstådda passager i Nya testamentets skrifter, inklusive de som rörde reinkarnation.
Det var inte förrän vid det femte konciliet i Konstantinopel 553 som reinkarnationen slutligen "avskaffades"!!!!
Correctores som utsågs av kyrkliga myndigheter särskilt för detta ändamål fick rätt att korrigera bibeltexter i den mening som ansågs korrekt enligt den tidens kyrkliga makthavare.
Det är troligt att många passager i Nya testamentet som rörde läran om reinkarnation togs bort under den perioden.
En av de mest berömda "kyrkofäderna" -Origenes- var en av de största forskare och bibelexperter som "kristendomen" någonsin har känt.
Han var en vetenskapsman som hade vunnit alla världsliga utmärkelser i den grekiska utbildningsvärlden på den tiden, och han är också den ende som presenterade kristendomens lära även litterärt i form av ett slutet filosofiskt system.
För att basera alla sina uttalanden på en bred biblisk grund förberedde han för sig själv en omfattande textutgåva av Gamla testamentet (Hexapla), så att han alltid kunde hänvisa sina läror till denna grund.
Förutom grekiska behärskade han även hebreiska (språket i Gamla testamentets originaltexter) och lärde sig till och med Jesu modersmål, arameiska, för att kunna läsa originaltexterna från dem som hade känt Jesus personligen och som hade nedtecknat hans liv och läror.
Origenes kan alltså utan överdrift kallas en universell forskare av världsrykte.
Han är ett vittne till den högsta kristna kunskapen och dess främsta lärare.
Hans litterära arv representerar fram till 1900-talet den mest omfattande och djupgående utvecklingen av Bibeln. (ur inledningen till boken Origenes the Diamond av Robert Sträuli, 1987).
I De principiis förespråkar alltså Origenes helt direkt principerna om karma och reinkarnation. Det står där till exempel:
Om man vill veta varför människosjälen lyder det goda en gång och det onda en annan gång, måste man söka orsaken i ett liv som föregick det nuvarande livet. Var och en av oss skyndar sig mot fulländning genom en följd av liv. Vi är tvungna att leva ständigt nya och allt bättre liv, vare sig det är på jorden eller i andra världar. Vår hängivenhet till Gud, som renar oss från allt ont, innebär slutet på vår återfödelse.
.
Och på ett annat ställe skriver han:
På grund av en dragning till det onda tar vissa själar på sig kroppar, först en mänsklig kropp. Sedan, efter att deras livslängd som människa har gått ut, byter de på grund av irrationella begär till en djurkropp, varifrån de sjunker ner till växternas nivå. Från detta tillstånd stiger de upp igen, genomgår samma stadier och återvänder till sina himmelska platser.
.
Enligt Origenes är således det yttersta syftet med allt liv i den materiella världen att själarna ska rena och förädla sig själva genom många inkarnationer tills alla, genom att lyda Jesu bud och genom sin kärlek och hängivenhet till Gud, så småningom återvänder till den eviga gemenskapen med Gud:
För Gud leder själarna inte bara med tanke på, låt oss säga, de femtio eller sextio åren av detta jordiska liv, utan till en oändlig evighet; för han har gjort den andliga substansen oförstörbar och relaterad till sig själv, och den förnuftiga själen är inte utestängd från helande som om den var begränsad till livet här på jorden....
Denna [återgång till Gud] får emellertid inte föreställas som en plötslig händelse, utan som en gradvis sådan, som sker steg för steg under loppet av oräkneliga och oändligt långa tidsperioder, där förbättringsprocessen långsamt griper tag i en efter en.... ; vissa skyndar sig framåt och strävar snabbare mot höjderna, andra följer på kort avstånd och ytterligare andra långt efter; och så finns det otaliga stadier av framstegare som kommer från fiendskap till försoning med Gud, och till slut finns den sista fienden, som kallas döden, och som också förintas, så att han inte längre kan vara en fiende.
Detta sista uttalande hänvisar till bibelstället 1 Kor 15:26, som Origenes förklarar på följande sätt:
Förintelsen av den sista fienden ska dock förstås på så sätt att det inte är hans av Gud skapade substans som förintas, utan hans fientliga vilja, som inte härstammar från Gud utan från honom själv. Han förintas alltså inte för att inte finnas i framtiden, utan för att inte vara en fiende och död i framtiden.
.
Således kan vi sammanfatta:
Kunskapen om reinkarnation var alltså känd i Jesu miljö, så att han kunde förutsätta den här och där i sin undervisning.
Detta är också en av tre möjliga förklaringar till varför inte så mycket har överlämnats i detta ämne.
En andra förklaring är att denna tradition inte låg i kyrkans intresse, varför de flesta vittnesmålen bevarades utanför Bibeln i de så kallade apokryferna (= dolda skrifter).
Och en tredje tänkbar förklaring påpekas av kyrkofadern Hieronymus, från vilken följande mening är övergiven:
"Läran om återkomsten har förkunnats för ett fåtal sedan de allra tidigaste tiderna, som en tro som är nedärvd och som inte har förkunnats offentligt".
(Hieronymus, Epistula ad Demetriadem, citerad i K. O. Schmidt, Kehret wieder Menschenkinder, Bonn 1970, s. 42),
.
vilket också är vettigt:
En gemenskap som vill hjälpa ett fredsrike eller ett "Guds rike" på jorden att bryta igenom bör inte förlora sig i reinkarnationsspekulationer, varken riktade mot det förflutna eller mot framtiden.
En kombination av alla möjliga förklaringar är tänkbar.
Hälsning
TamLin
Pages: 1
