Död.

Hej kära ni,

Låt oss vara snälla och läsa följande ord *tyst*, *kännande-andning* och meditativt-sinnande, i betydelsen att känna oss in i situationen, alla dessa ord.

En av de mest värdefulla gåvor som Fadern har i beredskap för oss är att vi klagar och klagar över döden.

Människor upplever livets sanning mest i samband med att en älskad person går bort. I motsats till alla våra intellektuella ansträngningar för att försöka förstå miraklet av att vara till, *känner* vi vårt vara mest i stunder av existentiell ångest.

Allt detta har sin mening.

Att med intellektet känna till allt livs förgänglighet är en sak, att behöva skiljas från en älskad varelse är en annan. I varje tvivel, i varje lidande, i varje fråga om meningen med allt som händer finns en dyrbar möjlighet till hopp. Och hoppet är människans drivkraft.

Att förneka smärtan, sorgen och lidandet inför förlusten av en älskad varelse är meningslöst. Det gör inte heller att ge upp sig själv.

Jag ber att vi alla i dessa verkligt värdefulla ögonblick av vår varelse får styrka och mod att uppfatta lidandet lika flyktigt som glädjen.

Människans ängel är tiden.

Kärlek från mitt hjärta,

brah